Dit man åker och ser sig omkring

20130205_083025

 Ö-luff Thailand, januari 2013

del 3

Koh Hai

Jamen, vet ni. Det här blev ju himla bra! Vi skulle med varierande stil och framgång kunnat hoppat rep alla fyra inomhus samtidigt och överallt, utan att nudda vid varandra.

Jag menar, kolla

IMG_3495Ett radhus!! Vi lyckades inte riktigt hålla anletsdragen i schack när vi blev visade till vårt nya boende. Ett radhus. I två våningar. Vi knuffade varandra i sidan och log så mungiporna möttes i nacken, konstaterandes att vi numera också hade en egen klotformad fontän utanför vår ytterdörr.

IMG_3496

Notera också den härligt thailändska aqua-dörrmattan. Bara en sån sak, liksom…

20130203_133110

20130203_134243

Utsikt från matsalen. Kyckling med jordnötssås,vattenblänk och ljumma vindar på bara armar. Så självklart och samtidigt så fantastiskt. Ni vet, sådana där stunder som letar sig in långt inuti en och liksom håller sig kvar där, och som kan värma upp en lite när man kommer hem igen.

-Som jag älskar det.

Och som jag behöver det.

En stor pool fanns det också till lilla T’s stora lycka. Där tillbringade hon åtskilliga timmar under de här dagarna. Så även den där dagen då sonen körde en närstudie av sanden.

IMG_3510

Jag låg där vid poolen och kikade på lilla T när hon bättrade på simhuden lite, när jag plötsligt får syn på mannen flaxandes och viftandes som en väderkvarn en bit bort mot stranden.

Då det inte är något han så där frekvent brukar pyssla med så drog jag slutsatsen att något hade hänt. Och mycket riktigt, något hade hänt och nedan kan ni se vad som drabbat sonen den där soliga dagen.

20130204_122946

En nergrävd parasollfot av modell betongklump med ett stålrör. Någon gång har röret gått av och man har då knackat ihop det lite, vilket resulterade i ett en decimeter långt sylvasst vapen som stack upp ur sanden. Sonen hade efter ett dopp i det blå fällt ihop sin långa kroppshydda på sin handduk och skulle ändra ställning, varpå han sparkade ut med foten.

Och skar upp hela stortån.

Ni kanske inte känner min son. Men han är en lång,vältränad och charmig 20-åring som inte tycker om att se blod. Inte alls. Och särskilt inte sitt eget när det av någon otrevlig anledning letat sig ut utanför kroppen på honom.

-”Hörru, kan du titta på min fot?” hade han sagt till pappan,innan han föll som en lång och ståtlig fura rakt ner i sanden med ansiktet före.

Denna tå med sin något bleka ägare, orsakade lite uppståndelse där på gräsmattan dit man flyttat honom. Vi fick lite olika bud. Först att det inte var någon fara, sedan att vi genast måste ta oss till fastlandet och därefter en bra bit med taxi till närmsta sjukhus. Det var inget snyggt sår, långt och djupt. Vi fick också rådet att köpa penicillin. Det kunde vi förresten enkelt köpa i kiosken på hotellet. Vi fick välja sort själva, bara att peka,sa de. Men välj något starkt.

Till sist enades vi och hotellets sjuksköterska (eller var hon läkare? Hennes mycket svårbegripliga engelska gjorde det en smula omöjligt för oss att reda ut begreppen) om att vi ändå skulle stanna på ön, eftersom vi skulle bege oss till Koh Mook dagen efter och där fanns det en sjukstuga.

Såret gjordes rent (av en hotellgäst som arbetade inom sjukvården hemma i Sverige) och packades in i ett tjusigt paket. Vi valde bort ”välj-själv-betala-i-kassan-penicillinet”, då det kändes lite för suspekt för oss. Det var lite knepigt att hålla såret rent, trots bandaget, men med en påse och en sko på foten kunde sonen ändå linka runt där vår sista kväll på ön.

20130203_133159

Och dagen därpå vinkade vi adjö till fina radhuset, poolen, de tatuerade dykinstruktörerna (som tyckte vi borde testa en tur på en undervattensmoped. Nej tack, sa vi och blev himla nöjda över att det blåste lite så vi kunde skylla på det. Grumligt vatten och så, ni vet) och stuvade ner våra ryggsäckar, oss själva och den onda tån i sitt paket i en longtailboat och styrde kosan mot fina Koh Mook.

Koh Hai var fint, jättefint. Men så här i efterhand kom den ön liksom att handla om en tå. En tå och ett oväntat radhus, som gjort för hoppa hopprep.

På återseende 🙂

Ja?

3 svar på “Dit man åker och ser sig omkring”

  1. Absolut 🙂 Helst nyss men gärna i morgon lr när som bara det blir alldeles snart 😀 Boka nästa resa, snääääällla Puss & kram på er

  2. Hej Jeannette,

    Vilken trevlig blogg, full av fina bilder! Jag resebloggar själv ovh en hel del om Thailand, har jag möjlighet att kontakta dig gälalde det på mail? 🙂

    Hälsningar
    Elias

    1. Hej Elias!

      Tack snälla 🙂

      Du kan kontakta mig via mailen om du inte vill skriva här.
      Kolla din mail 🙂

      Med vänlig hälsning Jeannette

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *