Dit man åker när man inte orkar frysa längre

Koh Lanta, Thailand. Januari 2010

Minns ni vintern 2010??!! Minns ni hur okristligt kallt det var?!!

Jag minns, och kära Kerstin vad vi frös!!  …Så vi rymde. Vi rymde från snöhögar så höga att vi inte längre kunde se över dem, och vi rymde från det eviga skrapandet av bilrutor, (det finns få saker jag avskyr så mycket som att just skrapa rutor. Jag tror nästan jag har utvecklat någon form av allergi mot det) och vi lämnade ett iskallt Sverige och landade i paradiset.

Flygresan dit hade kunnat få ett helt eget inlägg. Som en parodi, där lilla T satt med en kräkpåse under hakan under de sista timmarna av resan och gjorde det man brukar i kräkpåsar, medan hon försökte hänga med i filmen som visades för tillfället. Och vi andra testade våra kroppars vighet och spänst när vi i sann akrobatisk anda försökte hitta den sittställning som gjorde minst ont för tillfället. Tilläggas skall också att jag landade efter 11 timmars flygresa med fötter så svullna att jag hade kunnat värvats till någon suspekt cirkus där mina elefantfötter med all säkerhet hade nått stor ära och berömmelse. Varenda människa vet att man har stödstrumpor under långflygningar. Alla människor utom vi, uppenbarligen.

Platsen dit våra frusna näsor pekade den här gången var ön Koh Lanta strax nedanför Krabi. Och jag tror att all världens värme också var på rymmen, och att det var precis DÄR den gömde sig, bland alla färger, varma leenden, i det turkosa havet och inuti oss.

När vi kom fram till hotellet och våra bungalows så var det mörkt och sen kväll. Jag önskar ni kunde se oss där vi står på stranden, trötta, bleka och svältfödda på värme. Jag minns att vi bara gick rakt ut i vattnet och sedan blev vi bara stående där och lät vågorna blöta ner byxbenen och att jag nog blinkade bort en liten tår. Långt ute till havs såg vi små lampor från båtarna där ute. Bakom oss, längs med stranden,vid alla restauranger lyste och blinkade det glatt från alla lampor i alla möjliga -och omöjliga färger, och det var så otroligt vackert i all sin lite galna grällighet.

Ni som upplevt jetlag vet att det inte är att leka med. Lilla T var hungrig vid 03.00 och klockan fem tyckte hon att det var dags att gå ut och leka. Sedan var vi lite allmänt kokko i två dagar innan kroppen fattade att det skulle vara på det här viset nu. Att vi var i Thailand. I värmen, bland leende människor och dofter.

I två veckor stannade vi i paradiset. Under en klarblå himmel och 30-gradigt vatten. (men varför envisas man med att ta bilder under de första dagarna? Ingen i familjen vill riktigt kännas vid de där första bilderna nu. Likt fem glada spöken flinar vi upp oss på stranden, i vattnet, bland apor och från elefantryggar)

Om man blir sjuk på Koh Lanta, eller som jag, drabbas av någon skum allergisk reaktion (Hepatit-vaccinet. Fick knata runt i två veckor och se ut som en krokodilväska på armarna) så kan man gå till doktor Salarin. Doktor Salarin är en trevlig kvinna som har sin mottagning längs huvudgatan. När man besöker doktor Salarin så bör man ha i åtanke att sekretess är av lite underordnad betydelse, då väggarna i undersökningsrummet är av tunn plast och därtill öppna pga värmen. Man får därmed ta del av alla andra patienters åkommor och vara beredd på att dela med sig av sina. Medicin får man med sig på en gång, den skedade receptionisten glatt upp ur stora burkar som hon förvarade i en bokhylla bakom sig, och en stund senare kunde jag hoppa in i en tuk-tuk med en påse cortisontabletter i min knottriga lilla krokodilhand.)

Varför Koh Lanta?

Krokodil eller inte så är Koh Lanta en perfekt ö för familjer. Det finns flera mindre stränder och två lååånga stränder, varav den ena passande nog heter Long beach (Prae beach) och den andra Klong dao, det är bara en liten bukt som skiljer dem åt. Klong dao är mera långgrund, vilket kan vara bra att veta om du reser med mindre barn. Stränderna ser annars nästan likadana ut, med massor av restauranger som alla nås från stranden = Bara fötter all day long! Vi bokade resan hos Ving och bodde på Long beach, Lanta beach Resort som både har hotelldel och bungalows, ett jättefint ställe som vi absolut rekomenderar!

 Koh Lanta kallas svenskön, och det är väl inte så där jättekrångligt att lista ut varför. Ön har också två svenska skolor om ni funderar på att rymma hela vintern (Ja. Tanken har föresvävat oss) Till öns centrum Saladan, tar man sig med tuk-tuk, kolla där du bor hur mycket det brukar kosta (bleka spöken betalar mer). Det är i Saladan man gör av med det mesta av reskassan (Jodå. Lita på mig. Shoppi shoppi!) Om du följer huvudgatan tills den tar slut och tar till höger så kommer du så småningom till en restaurang vid namn Papa’s,testa den!! På huvudgatan ligger också ”Lanta Diver” som drivs av svenska Margit. Dykare eller inte, så gå in och prata med henne om du vill ha hjälp eller info på svenska.

 När man inte äter jätteräkor och annat mums, så kan man rida elefant eller ta sig till Koh Lanta Old town. Vi hyrde en bil med chaufför under en dag med en önskan om att se Old town, thailändska munkar i ett kloster (allvarliga men gästvänliga killar), nå’t tjusigt ställe (här fick han som körde välja. Vi hamnade på ”View point, en restaurang med jordens utsikt) apor, (men hoppa över ”Monkey School”. Söta apor fastsatta i koppel gör ingen människa glad)

Överallt finns info om ”Fyra öars-tur”, testa det!!! Välj speedboat istället för personfärjan, då hinner ni stanna längre på varje ställe. (ni slipper också utveckla tinnitus av ett motordunk av sälla skådat slag) I den turen ingår ett stopp vid Emerald cave, en 80 meter lång,kolsvart grotta som bara finns tillgänglig när det är lågvatten. Man simmar in på led med en guide och kommer fram i en hemlig lagun i berget. En otrolig upplevelse! (dock är man inte ensam där. Det finns femtielva arrangörer av ”fyra öars tur” och endast några få timmar att knöka in alla i grottan på). Det ingår också ett stopp på ön Koh Kradan och buffé på stranden. Vid de andra två öarna är det snorkling som gäller. Flytvästar och snorklar/cyklop lånar man på båten.

 Phi Phi-öarna ligger inte långt från Koh Lanta, ta personfärjan dit över dagen (sitter man på taket undgår man motordunket). Trångt och lite väl exploaterat på den största o mest kända ön, men vi hyrde longtail-båt därifrån och blev skjutsade till en vik där vattnet var lika knallturkost som retucherade reklambilder för kokosdoftande solsmörjor! Inget Phi Phi utan en tur till stranden där ”The beach” med Leonardo Di Caprio, spelades in. Kom bara ihåg att den myndige mannen bakom skrivbordet där mitt på stranden vill ha betalt för ditt besök. Kan skapa lite förvirring då det inte händer sådär överdrivet ofta här hemma.

Man måste bara älska detta land och människorna där. Något annat går inte.Thailand vet hur man värmer vintertrötta och frusna själar och gör dem leende och glada igen.

Det var precis vad vi behövde…

Men allt har ett slut, så även två paradisiska veckor i Thailand. Och vi for hem. Brunbrända nöjda och glada.

Tills…..

4 svar på “Dit man åker när man inte orkar frysa längre”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *