Dit man åker och ser sig omkring

 IMG_4258

Båtluff, Thailand 2013

Ao Nang.

Så var vi tillbaka på fastlandet. En bil stod där och väntade och vi tog oss tillbaka uppåt, mot Ao Nang.

Efter vägen stannade chauffören för att tanka och vi skuttade ur bilen för att sträcka på oss lite. Detta uppmärksammades av en hel familj som inte bara ville lura i oss risbrännvin, (vilket kanske inte var någon vidare till kulinarisk upplevelse kan jag meddela, och familjen skrattade så de tjöt åt våra ihopskrynklade ansikten) -utan de ville prompt också förevigas på bild tillsammans med oss. Jag vet inte, ett gäng flinande och lite rödbrända svenskar kanske är nåt man gärna vill ha i fotoalbumet? Lite exotish liksom? Fortsätt läsa

Dit man åker och ser sig omkring

IMG_3678

Båtluff, Thailand januari 2013

Koh Mook

del 4

Jag är medveten om att jag sagt att vi aldrig åker till samma ställe två gånger. Jag är också medveten om att vi brutit det löftet till oss själva tidigare, och nu gjorde vi det igen.

För ni förstår

Vi älskar den här ön och Charlie beach Resort. Vi älskar deras bungalows och frukosten som alltid får mig att äta alldeles för mycket. Och vi älskar att promenera eller åka moped tvärs över ön där befolkningen bor. De som alltid ler och hälsar och som får oss att känna oss så välkomna. Fortsätt läsa

Dit man åker och ser sig omkring

20130205_083025

 Ö-luff Thailand, januari 2013

del 3

Koh Hai

Jamen, vet ni. Det här blev ju himla bra! Vi skulle med varierande stil och framgång kunnat hoppat rep alla fyra inomhus samtidigt och överallt, utan att nudda vid varandra.

Jag menar, kolla

IMG_3495Ett radhus!! Vi lyckades inte riktigt hålla anletsdragen i schack när vi blev visade till vårt nya boende. Ett radhus. I två våningar. Vi knuffade varandra i sidan och log så mungiporna möttes i nacken, konstaterandes att vi numera också hade en egen klotformad fontän utanför vår ytterdörr. Fortsätt läsa

Dit man åker och ser sig omkring

 IMG_3218

Ö-luff Thailand, januari 2013

del 2

Koh Bulon

Jag vet inte riktig hur jag ska beskriva den här ön.

För hur ska jag förklara den där känslan av overklighet? Hur ska jag kunna beskriva den där fladdrande lyckokänslan i bröstet och hur jag kom på mig själv med att fnissa högt när jag såg mig omkring,kisandes mot de andra. Och hur vi ibland bara skakade på våra huvuden och i smyg nöp oss i armen lite. Bara för att försäkra oss om att

 Jo….

Fast Overkligt.

Ja, hur förklarar jag att vi hittade paradiset? Fortsätt läsa

Dit man åker och ser sig omkring

20130202_123738Ö-luff, Thailand januari 2013

del 1

Ännu en vinter.

 Ännu en vinter med kyla, mörker, för mycket snö, pelletseldning, röda näsor och isiga vindrutor. Och det var dessutom en vinter utan ens den minsta lilla utflykt i sikte.

MEN så ploppade det upp några billiga flygstolar på nätet och vi kunde liksom inte hålla fingrarna i styr utan klickediklickade hem dem snabbare än vad det tar att komma på fötter efter en praktvurpa på isig gata. Och vi packade våra väskor, tog med lilla T och sonen, vinkade adjö till äldsta dottern som hade en vecka i Egypten med pojkvännen inplanerad, och for. Fortsätt läsa

Dit man åker en gång till

THAILAND, Koh Lanta, Koh Kradan, Koh Mook- Januari 2012DSC_0344

Och så kom det en vinter utan en endaste resa i sikte. Det var mörkt, det var kallt, det var is på vindrutorna- Det var precis så som vi inte ville ha det.

För att lätta upp livet lite hade jag vänligheten att fylla 40 där i slutet av november. Vaknade på morgonen av sedvanlig skön(?)sång och fika på sängen. OCH paket. (himmel vad jag älskar paket!!! Blir storögt förväntansfull och pirrig ända ner i tårna) Jameniallafall, där var då ett stort paket, lätt och lite skramligt sådär. Viker upp locket och där dinglar en liten jordglob, ett par solbrillor av Dame Edna-modell och en flaska solskydd. Tror jag dog en liten smula. På en lapp stod det; ”Grattis på 40-årsdagen, i januari åker vi utomlands!” Fortsätt läsa

Dit man åker när man inte orkar frysa längre

Koh Lanta, Thailand. Januari 2010

Minns ni vintern 2010??!! Minns ni hur okristligt kallt det var?!!

Jag minns, och kära Kerstin vad vi frös!!  …Så vi rymde. Vi rymde från snöhögar så höga att vi inte längre kunde se över dem, och vi rymde från det eviga skrapandet av bilrutor, (det finns få saker jag avskyr så mycket som att just skrapa rutor. Jag tror nästan jag har utvecklat någon form av allergi mot det) och vi lämnade ett iskallt Sverige och landade i paradiset.

Flygresan dit hade kunnat få ett helt eget inlägg. Som en parodi, där lilla T satt med en kräkpåse under hakan under de sista timmarna av resan och gjorde det man brukar i kräkpåsar, medan hon försökte hänga med i filmen som visades för tillfället. Och vi andra testade våra kroppars vighet och spänst när vi i sann akrobatisk anda försökte hitta den sittställning som gjorde minst ont för tillfället. Tilläggas skall också att jag landade efter 11 timmars flygresa med fötter så svullna att jag hade kunnat värvats till någon suspekt cirkus där mina elefantfötter med all säkerhet hade nått stor ära och berömmelse. Varenda människa vet att man har stödstrumpor under långflygningar. Alla människor utom vi, uppenbarligen. Fortsätt läsa