Dit man åker och ser sig omkring

 IMG_3218

Ö-luff Thailand, januari 2013

del 2

Koh Bulon

Jag vet inte riktig hur jag ska beskriva den här ön.

För hur ska jag förklara den där känslan av overklighet? Hur ska jag kunna beskriva den där fladdrande lyckokänslan i bröstet och hur jag kom på mig själv med att fnissa högt när jag såg mig omkring,kisandes mot de andra. Och hur vi ibland bara skakade på våra huvuden och i smyg nöp oss i armen lite. Bara för att försäkra oss om att

 Jo….

Fast Overkligt.

Ja, hur förklarar jag att vi hittade paradiset?

Kanske så här

20130201_123428

Med vajande palmer och ett glittrande hav?

20130201_123022

20130201_123215

Eller med en bild på vårt hem under de där dagarna. Hur jag förtjust utropade; ”Men bodde inte Kajsa Kavat precis så här??!!” när jag fick syn på det.

20130201_121311

20130201_122622

IMG_3291Jag minns att jag låg på mage där i sanden och såg på hur en pytte-krabba, mindre än min lillfingernagel, gjorde små perfekta sandbollar. Och hur jag tänkte att livet borde vara mera så. Att man har tiden,och framför allt möjligheten,att ligga med kinden i handflatan en dag i solen och se på när pytte-krabbor gör fina små sandbollar.

IMG_3398

Sån’t gör bra saker med en. Jag önskar det hände mera ofta.

 Ja,för Koh Bulon sänker pulsen på de som letar sig dit. Utanför sina bungalows låg leende människor i hängmattor, med en bok under näsan. Jag älskar sånt! Jag älskar att det viktigaste man hade att göra på dagen var (förutom att äta) att läsa och plocka snäckor. Å, vad vi plockade snäckor! Och Å, vad vi fick släpa runt på något kilo extra under resten av vår ö-luff.

IMG_3372

Och Å,vad det var värt det.

IMG_3322

Och de där hängmattorna. På något sätt har de fått symbolisera den här ön för mig.
De får stå för stillhet, avkoppling och inga måsten.
Mer än att just vända blad i den bok man för tillfället läste. Eller skugga ögonen med handen för att titta på en förbipasserande longtail.

Så ofta vi skrattande skakade på huvudet till varandra, konstaterandes att, tänk att vi fann det till slut. Ni vet…

Paradiset

IMG_3469

Men även en vistelse i paradiset har sitt slut, och efter några dagar med en fladdrande lyckokänsla i magen och bröstet så gick det upp för oss att vi var hemlösa. Det gick inte att få fler nätter på ön.Vi provade med allt, vi bönade och bad, vi erbjöd oss att ligga på golvet i receptionen. Men nej. Det fanns ingenstans att stoppa in oss. Allt var bokat. Personalen var mer än hjälpsamma och ringde runt till andra öar för att kolla upp boenden som ev. inte fanns att tillgå på nätet.

20130201_112209Vår tanke hade varit att stanna några extra dagar för att sedan ta oss till Koh Mook, där vi bokat två bungalows, men nu uppstod liksom ett retligt litet glapp på ett par nätter. Så där stod vi, fyra brunbrända backpackers och glodde dumt på varandra. Fyra hemlösa backpackers.

Men

Är det någonstans man ska hamna i nöd så är det i Thailand. Vips så hade de skakat fram ett bra boende på Koh Ngai (Koh Hai). Visst grävde det ett litet hål i vår budget, men what to do, vi hade inte mycket att vinka på. Så resrutten ändrades och vi tog en longtail förbi Koh Mook, till nästa ”hem”, för att efter ett par dagar styra kosan tillbaka mot Koh Mook igen.

Ni vet, det fixar sig alltid.

 Och ni, titta;

20130201_143447

Ja. Visst ler man?

20130201_155700

Och så här ser den ut. Ni vet, skylten till paradiset. Så håll utkik.

Förresten, en annan sak med Koh Bulon vi uppskattade väldigt mycket var deras service vad gäller var man kan göra av barnen en stund då och då.

Jag menar…

IMG_3430

Så smart! 😉

20130201_104209

Och med nytt pirr i magen och så oändligt mycket tacksamhet, styrde vi kosan och våra näsor mot en ny ö.

-Den skulle både få bjuda på ett boende aningen större än förväntat och en avsvimmad son.

Häng med vet jag!

Jeannette