Dit man åker och gör själen glad.

IMG_2328

 Juli 2012, Frankrike – Spanien – Andorra

Del 1

Alltså, vi gav verkligen den här sommaren en chans. Ni vet,vi köpte solsmörj och nya fina solstolar, och vi lade oss förväntansfulla och glada ute på gräsmattan, log mot varandra och väntade. Och väntade.

Och vi väntade.

Men vet ni, sommaren kom liksom aldrig igång. Någon hade beställt nå’t skumt varannan- timmes-väder. Sol-regn-sol-regn osv. Och så kan man ju inte ha det. Med panik i ögonen stirrade vi på varandra, lite bleknosade mellan regndropparna, och tänkte samma tanke; Tänk om det är samma väder i Danmark?! (Det var nämligen dit våra bleka näsor ville peka oss den här sommaren.) Vi kan ju inte åka runt i Danmark i regn!!! Mannen slängde sig över datorn och klickade febrilt sig runt. – Sydfrankrike, Kroatien, Italien eller …… Vad tycker du?-Tja….blir man nu tvungen att välja så…. Sydfrankrike!!!

Sagt och gjort, Sydfrankrike fick det bli.

På Blocket hittade vi massor av annonser för privata hus och lägenheter för uthyrning. Och så hittade vi Märit. Märit är en söt liten dam, lite krispigt fin och gammal, och hon ville gärna hyra ut sin lägenhet till oss i Leucate så vi bokade en vecka där. (En kvart senare stirrade vi på varandra igen, slängde oss på telefonen och bokade 12 dagar istället)

Vi bokade en hyrbil också, man måste ju se sig omkring!!!

Vi landade i soligt och varmt Beziers och därifrån tog vi oss med hyrbil vidare till vårt nya, lånta, franska hem.

Vi hade nog föreställt oss en liten by med vindlande gator och trånga gränder, där fransoser iförda basker och med en baguette lite snyggt inkilad under armen spatserade omkring ivrigt gestikulerande.

IMG_1184

Ungefär så här.

Så blev det inte riktigt nej. Port Leucate är ett ställe dit fransmännen själva åker på semester. ALLA husen var antingen gula, aprikosa eller i bränd orange med ljusröda tegeltak (nej jag överdriver inte, ALLA) Det var vackert, det var underbart, men det hade en viss aura av semesterresort över sig. Lägenheten vi hyrt var liten och fin, med utsikt över en lagun från balkongen.

(Och det vimlade faktiskt av fransoser med en baguette inkilad under armen. Jag lovar!!)

Vi var ett lite exotiskt inslag där i byn. När vi spelade kubb på gräsmattan på kvällen hade vi publik från balkongerna. När vi försökte prata på engelska fick de något panikartat i blicken och det gick ibland lite stappligt och ibland gick det inte alls. Jag dammade av min gamla skolfranska som lämnar en hel del i övrigt att önska, men gestikulerar man lite franskt samtidigt så funkar det. Typ.

Nåväl, titta och njut!

IMG_1090Som sagt, intill vårt hus låg en lagun. Här gick vi förbi om morgnarna för att köpa bröd på torget. Så vackert…. Och så franska vi kände oss när vi spatserade hem med en baguette lite snyggt inkilad under armen.

På dagarna roade vi oss bl.a med att bada i poolen vid vårt hus, eller så tog vi bilen till stranden, ca fem minuter bort. Själva resan till stranden tog fem minuter. Att hitta parkering tog trettiofem…

IMG_1414

… Å andra sidan var det så här vackert, så någon katastrof var det inte.

Stranden sträckte sig hela vägen ner till Spanien, alltså nio mil, så det fanns gott om plats. Där låg vi, smaskade på solmogna frukter, viftade på tårna och kände hur Frankrike liksom slog rot inom oss.

Bruna och fina och med magarna fulla av bröd och goda ostar, (Herregud! Ostar! Tänk er att mola Roquefortost till frukost!) så satte vi oss i bilen beredda på att se oss omkring lite.

IMG_1123

Och vi hittade en fantastiskt fin vingård, med ett slott! Vi gick runt i parken runt slottet, vilket inte bara resulterade i ett stort antal bilder, utan också en hel kasse med stora kottar som lilla T absolut skulle ta med hem.

IMG_1161 Chateau Valmy,nu ett gäng kottar fattigare.

Vi fortsatte vår färd, hittade fler vingårdar med leende, trevliga människor.

IMG_2331

IMG_2289

IMG_2299

Vi pysslade med det en hel dag! Alltså åkte runt på vingårdar, fotade och köpte nå’n flaska här och nå’n flaska där (lite senare skulle en av dessa flaskor inte bara marinera en hel resväska med kläder utan också lämna misstänkta röda spår efter golvet genom hela Skavsta flygplats)

Vi avslutade dagen med att på något sätt hamna i en lite vacker by. Körde lite på måfå och hamnade vid ett högt beläget litet kapell, ”La Chapelle de Fitou”. Väldigt snart upptäckte vi att tjusigt klädda människor med små snittar på brickor också var på väg dit, och kära ni, ibland har man tur (?), vi hade nämligen hamnat mitt i ett vernissage!!! Jag vill redan här be om ursäkt, för det kan hända att jag gör bort mig å det grövsta nu, för Mr Fischbein kan ju vara en högt firad och framstående konstnär, jag har ingen aning! Men om jag uttrycker det så här; Herr Fischbein har en viss vurm för lim och förmodligen har han också varit väldigt duktig hos tandläkaren under sin uppväxt. Jag menar…

IMG_2344

Denne Fischbein har ägnat en ansenlig tid (och en hel del lim) till att sätta ihop plastfigurer i form av små bebisar, rallybilar, papiljotter och annat. Jag är övertygad om att han vill säga något med sin konst, jag förstod bara inte riktigt vad. Och medan mannen och sonen pep iväg snabbare än en avlöning då de trots tappra försök inte riktigt fixade att visa upp ett pokerface värt namnet, så tänkte jag att man får baske mig ta seden dit man kommer, snappade åt mig en broschyr och lade till med vad jag hoppades var en djup och creddig konstkännar-rynka mellan ögonen. Sedan gick jag där och nickade hummande för mig själv medan jag knackade med broschyren i handflatan så som jag inbillar mig att en sann konstkännare gör.

Nåväl.

Förutom att sola och bada i både hav och pool, se oss omkring (vi körde över 100 mil på tolv dagar), försöka göra oss förstådda på knagglig fransk-engelska, så åt vi. Kära ni, efter att ha burit hem baguetten så avnjöts den till frukost tillsammans med goda ostar, marinerade oliver och…ännu mera ostar.

IMG_1521

Jamen, tänk er! Tänk att sitta på en liten balkong i ett soligt Frankrike, mumsa pinfärskt bröd och underbara ostar,(bilden ovan är sannolikt tagen efter att en rätt ansenlig bit Roquefortost slunkit ner i magen på oss) medan man ser ut över en lagun. Och därtill har man vetskapen om att dagen kommer att bjuda på massor med sol, bad i ett varmt glittrande hav och god mat. Men inte minst; leende människor som får det att pirra igenkännande långt där inom mig. Ni förstår, de där människorna har samma inre takt som jag. Jag känner igen mig i deras sätt att gå och röra sig och hur de tar i varandra. Jag älskar att sitta på en filt på stranden och bara se och ta in allt runt omkring mig, och hur jag känner att någonting inom mig tar ett extra glädjeskutt.

Hoppas jag gjort er nyfikna på Frankrike och hoppas ni följer med till nästa inlägg som inte bara avhandlar viktiga saker som Spanien och Andorra, en felkörning utan dess like,( men som vi inte velat missa för alla papiljotter och plastbebisar i hela Fitou), utan också hur det kom sig att min BH visades upp till allmän beskådan på flygplatsen i Beziers.

Au revoir!

2 svar på “Dit man åker och gör själen glad.”

  1. Tack för trevliga reseberättelser.
    MEN när får vi läsa om fortsättningen på er resa? Till Andorra och Spanien. Du skriver så trevligt och intressant så jag vill gärna läsa mer.

    1. Tack snälla söta, vad glad jag blir! 🙂

      Jag vet!! Jag har varit usel på att knepa o knåpa ihop nästa inlägg, men det kommer inom kort! 🙂

      kram Jeannette

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *