Thailand februari/mars 2015
Koh Kho Kao
Med ryggsäckar tunga som övergödda elefantbäbisar (och ändå stuvade jag ner lite grejer i mannens rygga så fort han vände ryggen till. Risken är att jag annars hade tippat rakt bakåt och blivit liggande som en skalbagge på rygg där på Arlanda och aldrig kommit iväg) landade vi förväntansfulla i Phuket en het februaridag. Trötta på snö och evigt bilruteskrapande och törstande efter värme,leende människor,pad thai och solnedgångar som fullkomligt tar andan ur en. Ni vet såna man plockar fram bilder på när man kommit hem igen och drar längtande suckar efter. Såna.
Vi tog en taxi till Koh Kho Kao där vi planerat att stanna några nätter innan vi funderade på var vi skulle ta vägen härnäst.
Taxi ja. Har ni åkt taxi i Thailand? Det går…fort. Jättefort på vägar som trots bälten fick oss att tippa omkring i baksätet likt prästens lilla kråka som precis vi skulle ut på nya äventyr.
Jag har ju mina Fragmininjektioner och efter att förgäves ha försökt sikta på magen i tio minuter lutade sig mannen (som är en smula känslig och som tyckte att mitt viftande med en sprutspets gått en smula för långt) fram och knackade på chauffören och bad honom sakta in vid vägkanten.
Ja, och ALLT i sprutan ska i. Mig.
Vi pratade lite om hjälpsamhet och vänlighet och chauffören sa att ”ni kommer trivas på Sunset beach resort för ni svenskar är precis som vi,tysta och vänliga” och jag blev så där luddigt varm inuti för det var väl en komplimang som hette duga.
Och hotellet
En magisk pärla av stillhet. Nybyggt och ännu inte upptäckt av alla andra. En nästan folktom strand och starten på den här resan kunde inte vara mer perfekt.
Skynda dig hit till denna vackra oas av stillhet innan alla andra gör det. Skynda dig hit till rykande heta soppor och ljumma vindar och det där som gör att jag kommer på mig själv med att skugga ögonen med handen och hålla utkik efter Robinson Crusoe på en folktom strand.
Det var varmt. 36 grader i havet vittnar kanske lite om hur varmt det var i luften. Inte ett moln på himlen,vit sand och isande kalla banan och melonshakes. Dagar med nyp-mig-i-armen-varning
och framför allt Stillhet
Vi hyrde moped och tog oss ner till hamnen en eftermiddag. Förvillande lika ”Dum & Dummare” måste jag ju en smula motvilligt erkänna. Men med armarna i ett krampaktigt tag kring mannen och en klotrund störtkruka på huvudet och varma vindar på bara armar och ben satt jag där och liksom tog in Thailand med alla sinnen.
Älskar hur det här landet liksom värmer mig utifrån och in och tillbaka igen…
Annars låg vi mest där på stranden i en varsin solstol, om vi inte reste på oss, gick en stund efter stranden och plockade snäckor eller till restaurangen för att moffa i oss det vi för stunden var sugna på.
Denna magiska stillhet
Efter några nätter var det lite vemodigt dags att stuva ner sakerna i ryggsäckarna, ta oss över till fastlandet och vidare till Khao Lak och Andamania beach resort. Landvägen förflyttar man sig smidigt i grisbil som en herre på hotellet så fint utryckte det. Men det hör till att sitta på ett flak efter vägar där spinkiga kossor äter torrt gräs och mopeder med sex personer på, susar förbi.
Och vet ni! Trots mannens möjligen lätt höjda ögonbryn,hade jag gjort en spraytan några dagar innan vi landade i värmen. -”men är det inte bla precis därför vi åker dit!? För att sola?!” Sa han och tittade misstroget på mig när jag gyllenbrun glatt kom hemskuttande mitt i gråkalla februari.
Och jo, naturelement. Men betänk att första veckan är jag så blek att jag utan överdrift tenderar mintgrönt och lägg därtill till sommarlätta kläder i ljusa färger och katastrofen är ett faktum. Nu slipper jag dessutom haja till när jag ser mig på kort från de där första dagarna, för ett smilande lik med en färggrann drink i näven är inget man ramar in och har på väggen direkt.
Nåväl. Khao lak var nästa anhalt. Det skulle få bjuda på ett dopp med en elefant, fler lata dagar i solen, nya bekantskaper, vackra leende människor och allt det där som är Thailand ni vet.
Allt det där som värmer mig, utifrån och in och tillbaka igen
/Jeannette