”Världen är som en bok, den som stannar hemma läser bara första sidan”

– Åt vilket håll du låter näsan peka är mindre viktigt. Jag menar, inget ställe kan ju pekas ut som bättre än något annat? Du kanske menar att ex Alingsås ligger högst upp på din lista över platser man bör ha sett innan man kolavippar, eller så smyger du runt i Borneos jungler med en machete i ett stadigt grepp mellan tänderna, vinkar stillsamt mot en val medan du vaggar fram längs Hurtigrutten, eller klättrar upp för Mount Everest med endast en fällkniv (bra att ha mot närgångna bergsgetter o.dyl. kan jag tänka) och ett par rena kallingar i bakfickan. Själv har jag låtit min näsa peka lite hit o dit i världen, dock aldrig mot Alingsås av någon anledning  (vid närmare eftertanke har jag aldrig testat det där med macheten i Borneo heller. Eller Mount Everest.)

Det beror ju faktiskt lite på vad man är ute efter? Jag vet vad det är jag hela tiden längtar efter. Och ni vet den där känslan, då man precis har landat i värmen någonstans i Långtbortistan, de har rullat fram trappan mot planet, och EXAKT just i den där sekunden man kliver ut ur flygplanet och ut på trappan, och värmen, dofterna, atmosfären, – det nya landet liksom klipper till en rakt i solar plexus med stor kraft?!

Det är just DEN känslan jag älskar, och det är just den känslan jag hoppas kunna dela med mig av i den här bloggen.

Känslan av värme och dofter. Som en smäll.

4 svar på ””Världen är som en bok, den som stannar hemma läser bara första sidan””

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *